Stort tack till alla bidragsgivare!


Insamlade pengar till sommarens inköp: 6300 kr
Insamlade pengar till julens inköp: 7300 kr


Ett stort TACK till alla er som bidrog till insamlingen till förmån för barnen på Lopselis. Ni är mina hjältar!

Summan för de båda insamlingarna slutade på 13600 kr. För de pengarna lyckades jag få så otroligt många bra saker till barnen på barnhemmet!


fredag 29 juli 2011

Hemma igen och saknaden är STOR!

Nu har jag snart varit hemma i en vecka. Borta är bra men hemma bäst :D Saknar barnen väldigt mycket och hoppas att jag får återse dem snart igen. Kollar redan lite resor!
Idag kom en del av fotona som jag framkallat. Förstoringarna var inte med i paketet men alla bilderna från avskedsfesten var. Gör ont i hjärtat att se på bilderna, saknaden blir ännu större!

Jag hoppas att alla (eller alla utom en, bidragsgivaren i sista stund har inte fått något än) har fått ett kort med posten :D Jag gjorde tack-kort och skickade till alla som varit med och bidragit till denna resa! Jag hoppas inte att jag glömt någon! En del fick en bild på björnen som möter en när man kommer till avdelningen på andra våningen (där jag arbetade) och några fick en bild på den vackra statyn som finns på barnhemmets gård.



När jag en sista gång promenerade på Laisves aleja, på väg mot bussen till flygplatsen tidigt förra lördagen, passade jag på att ta några sista kort på staden som kommit att bli mitt hem under en månads tid!

En ödelagd paradgata!


En snubbe med tungt bagage :D


En vacker staty på en lika vacker kvinna!


På paradgatan fanns diverse olika statyer. Det här är en katt med vingar :D Inte taget samma morgon som ovanstående foton.




lördag 23 juli 2011

På väg hem

Sitter på flygplatsen i Riga och väntar på att det ska bli dags för mig att ta flyget till Köpenhamn. Är så trött och vill bara hem!
Flygresan med detta flyg från Kaunas till Riga var väldigt bumpigt!


Gårdagen var väldigt jobbig. Mellan 9.30 och 10.15 hade vi fest. Den som kunde bäst engelska (kvinnan som jag tidigare skrivit om som arbetar med ekonomi) kom fram och tackade för allt. De var så nöjda med mig och jag hade varit precis som en i personalen. Barnen hade fastnat för mig och hon var säker på att de skulle sakna mig. Jag började gråta och det kändes väldigt pinsamt. Allt blev så känslosamt! Av henne fick jag en nallebjörn och en litauisk barnbok fint inslaget i cellofan samt en kaffekopp från Lopselis. 



Jag fick även presenter av personalen på avdelningen. Två tavlor som två barn målat, en t-shirt och ett kort med alla barnens namn! Tyckte det var alldeles för mycket, jag hade inte förväntat mig något! Köket hade bakat tårta till min ära och den var, till skillnad från maten jag tidigare smakat, väldigt god! :D





Barnen satt i långbord, åt frukt, majskrokar, öppnade paket och smakade på klubborna. Många av dem hade partyhattar eller prinsesskronor. Jag fick en hel del fina foton på de små liven! Överallt hängde det ballonger. Det var med andra ord riktig kalasstämning!


Förutom allt gott överlämnade jag det sista jag handlat för de SISTA pengarna! :D Det var ganska kämpigt med allt handlande. Inte alls jobbigt i affärerna, tvärtom hur kul som helst, men när allt skulle hem, då värkte det i armarna. Likaså när det skulle vidare till barnhemmet. Men bra träning för armarna och det är ju alltid positivt :D 














Jag hade redan bestämt mig för att jag skulle gå efter festen i samband med att barnen gick ut på gården. Jag gav inte något barn några direkta avskedskramar mer än att jag bar på barnen mer än jag brukat göra, vilket var svårt att överträffa eftersom att jag burit på barnen väldigt mycket. Jag klarade helt enkelt inte av ta avsked, ville inte att de skulle se mig gråta och tro att de gjort mig ledsen. Då var det bättre att jag gick min väg, vinkandes och med ett leende på läpparna. För även om det gjorde ont har de gett mig så mycket lycka och det var det jag ville visa dem!

Ett STORT tack till alla er som bidrog till insamlingen! Utan er skulle jag inte ha kunnat komma med så mycket saker barnhemmet behövde. Som en av pedagogerna sa: Just like christmas! :D

Nallebjörnen och den ena tavlan kommer lottas ut. Är du den lyckliga? Håll utkik :D Jag vill dela med mig till er som varit med och gjort denna resa oförglömlig!

Vad händer nu då? 
Förutom att det kommer kännas extremt tungt och ensamt kommer jag att fortsätta att stötta barnhemmet. Jag tänker bli månadsgivare. Är du intresserad? Läs mer här http://vaggan.se/bidragsgivare och fortsätt vara den hjälten jag vet att du är! :D
Fotona från festen ska jag framkalla och se till att personalen får. Jag funderar även på att förstora ett foto på varje barn, köpa ramar på IKEA, måla och dekorera dem för att sedan skicka ner även dem . Jag vet hur mycket det skulle betyda för dem. Fotografier är en del av barnens barndom och som de rent konkret har med sig i sitt vuxna liv. 
Så fort jag har lite pengar över kommer jag att skicka större saker. Vet att de bland annat är i behov av fler bra tallrikar. Jag letade efter fler sådana men kunde inte hitta fler. Köpte ju upp två affärers sortiment.
Mitt mål är att åka ner till jul och att då satsa på att ta med kläder, leksaker och annat de är i behov av hemifrån. Detta krävs lite mer planering och en helt annan budget. Men börjar man i tid så ska det nog gå! Eller vad tror ni?
Så om du funderar på att rensa lägenheten/huset och slänga det du inte vill ha får du väldigt gärna spara på grejerna ett litet tag till. Blir det aktuellt med en resa framåt jul tar jag väldigt gärna hand om det bortsorterade! 

torsdag 21 juli 2011

1-års firande med kaka, ballonger, popcorn och vindruvor

Just nu VRÄKER regnet ner, det blixtrar och åskar. Jag sitter här i sängen och är faktiskt lite rädd. Gillar inte när det åskar för mycket! Jag hade det dock på känn eftersom att dagen har varit så besvärligt varm! 
Undrar vad barnen gör nu och om de också är rädda hoppas jag att någon tröstar dem!

Två par nya batas till barnen!



Idag var jag och hämtade fotona på barnen som jag framkallat. De blev så bra! Jag köpte ett fotoalbum som jag satte alla bilder i. Tyvärr kan jag bara visa albumet. Albumet och bilderna lämnar jag över till personalen imorgon.


Ett av barnen fyllde 1 år idag! Det firades ute på gården med ballonger, kaktårta, apelsinjuice, en liten present och ett födelsedagskort. Idag hade jag även med mig vindruvor, popcorn och blöjor. Barnen får en halv banan varje förmiddag och jag tycker själv att bananer i längden är rätt tråkiga. Dags för lite annan frukt :D



Bad hanns med idag! Skoj! Det var så varmt att jag var nära på att själv hoppa i den lilla poolen med kläder på :D 

De sista pengarna hade jag tänkt handla för ikväll. Efter gårdagens inköp och dagens framkallning av bilder samt album återstår 578 kr att spendera. 

onsdag 20 juli 2011

Ett besök på Devintas Fortas

Idag fick jag möjlighet att kika in i barnens rum och se hur de nannade sött! Kommer sakna dem så mycket!

Följande saker hade jag med mig idag: 


"Musical rollern" blev en favorit direkt så jag köpte en till :D



Igår läste jag ut en av de bästa böckerna jag någonsin läst! Helt fantastisk! Läs den :D


I eftermiddags hittade jag till slut museet som jag letat efter! Jag måste dock tillägga att det enbart var tack vare min kära sambo, som guidade mig via sms, som jag hittade dit. När jag kom dit blev jag tagen av all historia som berättade om människans grymhet mot sina medmänniskor. Jag lärde mig väldigt mycket om Litauens historia. Det är svårt att förstå att ett land varit ockuperat och hur folket slagits för sin självständighet! Man kan säga att vi i Sverige är lyckligt lottade på många sätt. 

Utställningen som handlade om Litauen kom att tillhöra dåvarande Sovjet och vad det betydde för de människor som politiskt visade sitt missnöje fanns i denna byggnad:


Kläder som bevarats. Fångarnas nummer stod tydligt på ryggen!


Glasögon och skor som tillhört BARN! Det var många barn som dog en alldeles för tidig död! 


Jag närmar mig Ninth Fort! När Tyskland invaderade Litauen kom detta fort att bland annat bli ett fängelse dit judar transporterades och avrättades.


En autentisk cell. Inget ställe man skulle vilja spendera en enda minut på!


Denna cell har namnet "Hälsocellen"! Undrar varför?!


Några fångar lyckades rymma! De gömde sig i Kaunas ghetto och klarade sig. Kaunas ghetto låg i den delen av staden där barnhemmet ligger idag!


Minnesmonumentet för alla dem som fallit offer för nazisterna på Ninth Fort. Monumentet stod klart 1984 och är 32 meter högt. Helt makalöst, tog andan ur mig! Monumentet står på fältet där massbegravningarna ägde rum.


Jag älskar historia, det är intressant och vidgar ens vyer. Men ofta när det kommer till historia gör det ont i hjärtat. Särskilt med tanke på att att "vi" tydligen inte lär av "våra" misstag! 










tisdag 19 juli 2011

Snart hemresa!

Bara några få dagar kvar! Tiden har gått riktigt fort. Det har varit jobbigt att vara borta från nära och kära men jag ångrar inte en enda sekund att jag reste iväg! Den här resan kommer jag alltid att ha med mig som en oerhört viktig del i mitt liv! 

Idag fick vi besök av fyra-fem barn och en kvinna. Barnen sjöng för oss och läste dikter. Kvinnan ackompanjerade på gitarr. Det var en mysig stund. Barnen på Lopselis klappade händerna och var precis så underbara som de brukar vara. Jag har ingen aning om vem personerna var som kom och uppträdde men det spelar inte så stor roll, det blev en mycket trevlig stund!
En hel del barn är fortfarande väldigt snoriga, kinkiga och trötta. Särskilt precis innan lunch fylls avdelningen av skrikande barn. De allra minsta barnen är så trötta att de nästan somnar under tiden som man matar dem.

När vi kom ut på gården (laukas på litauiska) i förmiddags gick jag några rundor runt gården med två barn i taget. Jag gillar det, att gå undan från allt kaos och bara fokusera på ett fåtal barn. 
Vem ska man trösta när sju barn skriker samtidigt och vill bli buren? Det är svårt! Jag försöker att inte bära på barnen men har trillat dit MÅNGA gånger. Ett barn står och bara skriker, tårarna sprutar, drar i ens kläder och vill inget hellre än att få komma upp i ens famn.

I de två påsarna jag hade med mig idag fanns bland annat fina kläder:





Lite bra att ha saker som nappar och topps :D



Jag har köpt sex stycken små änglar som jag tänkte ge till dem som behandlar barnen med respekt, kärlek och omtanke. De som bryr sig om barnen är ju som änglar som tar hand om de små änglarna på Lopselis. Jag har inga problem med att alla inte får. Hoppas att det var ett godkänt inköp för de insamlande pengarna. De var inte så dyra, cirka 30 kr/st.  


söndag 17 juli 2011

Handdukar, partypåsar och panoramavy!

Mycket på gång nu. Jag handlar och står i :D

Imorgon kommer jag att ha med mig, förutom lite kläder, två par skor, tavlor (som jag ju redan lagt upp bilder på) fler handdukar. De är lite mindre än de jag tidigare köpt och kostade bara 12 kr/st. Nio stycken- det fanns tyvärr inte fler!




Ikväll har jag slagit in 11 presenter och gjort 11 partypåsar. Partypåsarna innehåller en present, en tablettask, en klubba och en blomma. Bilder kommer sen :D

Idag hade jag bestämt mig för att besöka ett museum som heter Ninth fort Museum. Fortet var en del av skyddsmuren runt Kaunas fram till 1924 då det blev ett fängelse. Under andra världskriget fängslades judar här innan de avrättades på särskilda "killing fields" bakom fortet. Nu är det ett museum som påminner om det förskräckliga som hände under världskriget och som ALDRIG NÅGONSIN får ske igen. På väg dit upptäckte jag att jag hade glömt kartan. Lat som man är tänkte jag att jag hittar nog utan karta. Efter en timme gav jag upp och begav mig hemåt igen. En stund senare, med kartan i handen, tog jag mig till gatan jag kryssat för att museet skulle ligga. Jag fick ta Fuliculars upp till The Church of Resurrection. Denna gång passade jag på att ta mig upp på taket för att se Kaunas uppifrån. Trapporna var billigast så det fick de bli :D



Väl uppe var vyn fantastisk! Värt varenda litas :D




Uppe på taket stötte jag på tre litauiska ungdomar som frågade om jag kunde ta foto på dem. Givetvis, svarade jag! Vi pratade lite med varandra, de frågade var jag kom ifrån och varför jag var i Kaunas. 
Därefter promenerade jag vidare mot mitt mål. Väl framme vid krysset hittade jag inget museum. Skickade iväg ett panik-sms till sambon och fick veta att jag kryssat helt fel gata. Museet ligger tre km norr om barnhemmet, vilket var väldigt långt ifrån där jag stod. Det får helt enkelt bli en annan dag i veckan som jag åker dit. Passar ju bra att ta det precis efter att jag slutat arbeta för dagen. 
När jag stod med kartan och väntade på svar via sms kom det fram en äldre dam och började prata med mig på engelska. Hon ville hjälpa mig men kunde inte komma på om det fanns något av intresse på den gatan som jag ju själv var säker på att det fanns. Hon tipsade mig dock om en kyrka i närheten som var öppen varje dag. Jag fick även veta att hon bott i USA, hur länge och var hennes bror bodde (hon pekade mot en gata lite längre bort). Trevligt med människor som är öppna och vågar ta kontakt! 

I min jakt efter Ninth Fort Museum sprang jag på lite andra sevärdheter. Utanför Kaunas militärmuseum fanns en hel del att titta på! Jag har aldrig varit så nära pansarvagnar förut. Lite obehagligt!



Love & peace should rule the world!