Igår var jag tillbaka på barnhemmet igen. Jag togs emot med öppna armar! Klockan 8.oo öppnade jag dörren in till matrummet och fick se många bekanta men även en del nya ansikten. Flickan jag fastnade för första dagen i somras var inte på plats vid borden. Det var både känslor av sorg och glädje då jag inte fick se hennes söta ansikte när jag öppnade dörren. Jag visste ju att antingen så var hon kvar på barnhemmet men en trappa upp där den äldsta avdelningen ligger eller så hade hon adopterats bort. Senare fick jag veta att hon och fem andra barn hade flyttats upp på den äldsta avdelningen. Ett barn hade fått komma tillbaka till sin mamma, ett barn finns nu hos en familj i Sverige och en i en familj i Litauen.
Jag hade med mig fotografier från sommaren som jag framkallat. Alla barnen hade fått en bild på sig i förstoring. När förskolläraren som varit den som jag arbetat närmast med såg att det fanns bilder på barnen som nu bodde en våning upp föreslog hon att vi skulle gå upp med de bilderna. Mitt hjärta bankade när jag förstod att jag skulle få se henne igen.
Väl uppe på avdelningen fick jag se min lilla flicka och det gjorde så ont i hela mig. Jag började gråta och kände mig tvungen att hålla det inom mig. Jag kunde inte springa fram till henne och krama om henne som jag så gärna hade velat. Hon var så blek, förändrad, tunn och livlös på något sätt.
Sitter här och storgråter nu! Det gör så ont i hela kroppen att känna så starkt för ett barn, och inte kunna "rädda" henne!
På avdelningen finns nu en liten bebis, en månad gammal men ser ut att vara knappt två veckor. Skador som ett resultat av att mamman missbrukat alkohol under graviditeten. Livet är inte rättvist. Den här lilla, söta bebisen får lida för sin mammas själviskhet!
Av de barnen som är kvar har en del förändrats, både positivt och negativt. Ett barn kunde knappt gå i somras och går bra nu. Ett annat barn har ingen ro i kroppen och gråter, slår, bits, rivs. Förstår att barnet är i behov av närhet och trots en del rivsår, har han myst i min famn.
Igår fick jag träffa fysioterapeuten. Hon pratar lite engelska och för henne kunde jag berätta att vänner och familj, liksom i somras, skänkt pengar till barnen. Jag ville gärna veta vad de är i behov av.
Den första "beställningen" var inomhusskor, fina tjocka tröjor till pojkar i två års åldern, musikleksaker och hårband samt hårklämmor till söta små flickor. Barnhemmet ska ha en del fester nu i samband med att julen närmar sig och vid sådana tillfällen vill de att barnen ska ha på sig särskilt fina kläder.
Igår handlade jag därför:
Skedarna var mitt eget initiativ. När jag matade en flicka såg jag att hon hade sår runt munnen som måste ha gjort ont när den hårda metallskeden rörde vid munnen.
Pepparkakor för att låta barnen smaka på traditionella smaker från Sverige :D
Idag när jag kom fick jag mer information om vad de behöver. De hade gått igenom barnens skor och en del av dem går i alldeles för små skor och några har skor som gått sönder. De här skorna som de har inomhus går de i flera timmar om dagen, stackars barn som går runt i skor som inte passar eller skor som är sönder! Idag ska det handlas batas!
De behöver även näsdukar. Det är förkylningstider och många av barnens näsor rinner. Måste vara frustrerande för personalen att inte ha tillräckligt med papper att torka barnen näsor med.
Det kalla vädret gör även att barnens hy är torr och en del har fått utslag. En salva eller kräm som motverkar det är de i behov av. De gillade musikleksakerna och skulle vilja ha fler av dem. Jag ser framför mig en sångsamling där barnen spelar med sina instrument- det gillar jag!
Nu ska jag ge mig ut på jakt efter det som barnhemmet behöver! Sen ska jag tvätta i en tvättmaskin som ser ut att härstamma från tiden då den nyss uppfunnits. Ska bli spännande att se om kläderna kommer ur hela!
Tusen tack till er som kommenterar! Jag läser dem och ska bli bättre på att kommentera tillbaka!
KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar